Svar på remiss avseende Statens Jordbruksverks föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur per 1/12 2014

Undertecknad djurskyddsstipendiat och veterinär[1] med erfarenhet av seminverksamhet för  såväl nöt som häst har fått möjlighet att lämna synpunkter på ovanstående remiss.

Utformningen av seminföreskriften för häst har en större betydelse för hästsektorns utveckling i Sverige än man vill tro. Den berör landsbygdspolitiken, spelpolitiken, näringspolitiken och faktiskt också (EU)utrikespolitiken. Det förslag till ny föreskrift som nu presenteras är ett barn av sin tid – 1986. Den är en dinosaurie som under åren som gått fått lite ny färg och några nya tornutskott men likafullt är en dinosaurie. Med tanke härpå tar jag mig friheten att gå långt utanför de sedvanliga ramarna i remissvar. Mitt svar består av en allegorisk sammanfattning med titeln Dinosaurien och en bilaga med fakta. Bilagan utgör de facto den konsekvensutredning som borde ha gjorts.

Dinosaurien

Seminverksamhet är en langningskedja som förflyttar sperma i tid och rum. Detta medför risker men innebär också möjligheter.  Aktuell föreskrift infördes första gången 1986 och har – trots dramatiska förändringar i omvärlden – bara genomgått smärre förändringar sen den tiden. Vi har fått ny seminteknik, smarta mobiler, Internet och har gått med i EU. Grundkonstruktionen är kvar, därav liknelsen. Dinosaurien har drag av Katla, draken som härskade över Törnrosdalen i Astrid Lindgrens saga om Bröderna Lejonhjärta. De ändringar i föreskriften som nu föreslås ändrar inte detta.

 Alla Dinosaurier är inte ondskefulla drakar. Vi har en ko-dinosaurie som har åstadkommit storverk och förvandlat en Törnrosdal till en Körsbärsdal. Det är detaljerna som avgör.

 Vår häst-dinosaurie gör dock lite bra. Den säkrar spårbarhet för faderskap och säkerställer ett veterinärt inflytande över seminverksamheten.  Den klarar däremot inte spårbarhet för smitta eller fruktsamhet. Katla-effekten består i sjukdom och uttorkning av näringens åkrar och den uppkommer via drakhuvudet – att anordnartillstånden bara ges för viss plats.  Detta gör Dinosaurien kraftfull men samtidigt oerhört närsynt.  Kravet skapar öar av sinsemellan konkurrerande företag med lokala semineringsmonopol och ett småskuret veterinärt ansvar.  Ett veterinärt ansvar över hela kedjan, över helheten blir omöjligt att upprätthålla. Med Dinosauriens stöd kan då Tengil och hans män härska genom att söndra.  Att åkrarna i Körsbärsdalens mindre befolkade delar torkar ut bortförklaras av tillfällig missväxt. Man ser inte hur Dinosaurien har hjälpt Tengil och hans män att gräva kanaler för att leda vattnet till sina egna åkrar. 

Med denna allegori vill jag illustrera konsekvenserna av förslaget till seminföreskrift för hästar. Vem Tengil och hans män motsvarar i verkligheten överlämnar jag åt läsarna av bilagan att avgöra.

Körsbärsdalen kan räddas genom en genetisk modifiering av vår dinosauries DNA.  Snälla, komplettera 1 kap §3 med ytterligare ett tillstånd: Organiserad seminverksamhet! Kostar inget, stör inte Tengil och hans män men ger Sofia många fler duvor.

Gränna 2014-12-01
Anders Darenius

[1] CV Anders Darenius

Svenskt Djurskyddstipendium 2008 bl.a. för att som banveterinär med mod och civilkurage ha påtalat bristerna i hästnäringens djurhållning i sammanhang där etablissemanget är starkt och ekonomiska intressen styr

Jag har arbetat med seminverksamhet för både nöt och häst under de gemensamma föreskrifter som gällde fram till 1987 och därefter med de speciella regler för häst som då infördes. Se  även www.hästpolitik.se och www.seminforum.se   Jag har också en bakgrund i eget företagande samt genomgångna kurser i handelsrätt  (Linköping) och Tekniskt Nyskapande ( Idéumskolan i Lidköping).