Ko eller elefant?
Kon går dräktig i nio månader och elefanten i tjugoen oavsett klimat och yttre omständigheter. Båda har tre månader på sig att för att bli dräktiga och kalva vid samma tid på året nästa gång. Hästen går dräktig i 11 månader och har bara en månad på sig. Har naturen menat att stoet skall föla varje år som kon eller vartannat som elefanten?
Dräktighetsidens längd samvarierar med avkommans storlek. Små däggdjur har kortare dräktighetstid, stora djur längre. Kon och stoet är lika stora. Både fölet och kalven skall följa sin mor men kon är långsam och kan försvara sig och kalven behöver därför inte vara snabb. Stoet försvarar sig genom flykt och fölet måste därför vara motoriskt välutvecklat för att kunna följa med modern i flykten. Därför behöver fölet två extra månader på sig i livmodern. För att klara livhanken behöver detta föl starta på hög nivå och växa fort.
Biologin har en säregen förmåga att anpassa sig till naturen och detta gäller också fortplantningen. Den är inriktad på att åstadkomma en unge som föds när säsongen är som gynnsammast, viket för gräsätare brukar vara när betestillväxten är som bäst. På de mest underliga vägar ser biologin till att det också blir så. Biologin har också skapat trösklar som försvårar detta.
Naturens underbara lösningar har sina orsaker
Jag tror att vissa ston är kor medan andra är elefanter. Om det i naturen inte funnes någon fördel med vartannat-årsfölningar så skulle sådana ston ha försvunnit under utvecklingens gång.
Bättre med en avkomma vartannat år än sena föl varje år
En sen fölning ger inte bara sämre tillväxt hos detta föl (sämre bete) utan även nästa fölning blir sen och det fölet får då också sämre tillväxt. Ur biologins synvinkel är det bättre att satsa på det som ger ett enda föl som klarar sig än på två föl som löper ökad risk att bli offer för rovdjur.
Nackdel med tvillingar
Därför är det också en nackdel med tvillingar hos hästen men inte hos kon. Tvillingdräktigheter stjäl kraft från både mor och varandra. De blir därmed ett lättare byte för rovdjur och haremet tappar tre individer. Gör sig stoet av med tvillingarna så tappar man bara två.
Fruktsamheten som bäst när höet skördas
Mjölkproduktionen kräver mycket av stona. När fölet är en månad kravs det bortemot 30 liter om dagen. Just då skall hon bli dräktig på nytt om hon skall föla vid samma tidpunkt nästa år. Detta tär på reserverna. Om de inte fylls på så blir hon inte brunstig. Därför är det enklast att få stoet dräktigt om hon fölar när betet börjar växa. Stoets mjölkproduktion och fölets behov följer då betestillväxten.
Konstlade krav pressar stona
På den tiden när stoet även skulle arbeta i jordbruket måste de ha fölat och vara användbara för lättare arbete, dvs lättharv och såmaskin. Detta inträffade ju långt före betestillväxten. De fick en vecka ledigt efter fölningen och arbetet + digivning + dåligt foder gjorde att dessa ston bara visade en brunst = fölbrunsten. Den föreställningen lever kvar bland hästfolk från slättjordbruket att man skall använda fölbrunsten och att stona skall föla tidigt på året. Bland hästfolk i skogsbruket är synen helt annorlunda. Tävlingsreglerna i galoppen och numera även travet förstärker trycket på att stona skall föla tidigt. Slättfolket hästsyn tränger ut skogsfolkets. Så förstärks trenden – glesbygdens hästuppfödning missgynnas av politiska beslut.
Styrd uppfödning ändrar en del men inte allt
Om vi människor ger skydd mot rovdjur och en kontrollerad utfodring behövs ju inte naturens skydd. Sant. Men dess biologiska mekanismer ändras inte för det. De finns alltid där och ju mer vi avviker desto svårare och dyrare blir det. Typexemplet är väl fullblodsaveln där den för uppfödaren ekonomiskt gynnsammaste tiden för fölning är 1:e januari i det land där tävlingsrättigheterna finns. Det innebär att stoet måste bli dräktigt omkring 1:e februari, Sveriges absolut kallaste period. Jag kan inte se att detta är något problem i Jordanien så det bästa (och troligen billigaste också) vore förstås att ha alla sin ston där för betäckning, skicka dem till Sverige för fölning och sen skicka tillbaks dem till Jordanien för betäckning. Så tar mänskliga regler över de biologiska. Så får fullblodsavelns ”naturliga” parningsmetoder en del onaturliga effekter.