Många tror att det här med seminering av ston är mycket krångligare än seminering av kor. I själva verket är det precis tvärtom. Det är svårt att seminera kor och lätt att seminera ston. Det gäller bara att hitta brunst och använda bra sperma. Klarar man detta och ser till att dokumentationen fungerar så finns inga argument mot att hästsemin skall kunna gå i samma riktning som nötsemin. Det går inte över en natt men resan måste påbörjas någon gång. Det är dags nu.
Reglerna för insemination av hästar styrs idag av några påståenden:
Påstående nr 1: Det är alltid negativt för stoets gynekologiska hälsa att seminera flera gånger i brunsten.
Detta stämmer bara för sperma av undermålig kvalitet. Ston med subakut 30 d. post-partum endometrit gynnas tvärtom av frekvent seminering med ocentrifugerad sperma av hög kvalitet. De avgörande ”renings”faktorerna tycks finnas i spermaplasman
Påstående nr 2: Stoägarna är så okunniga att de av djurskyddskäl måste tvingas ha veterinär hjälp Detta argument visar på en veterinär inställning som saknar täckning i mer än enstaka fall. Man kan inte behandla kunder som obildbara kretiner utan att man själv framstår som okunnig och uppblåst. Bara för att en och annan behöver hjälp skall inte majoriteten tvingas ta hjälp som inte efterfrågas.
Påstående nr 3: För att avgöra stoets brunststatus måste hon undersökas via ändtarmen
Detta stämmer inte alls. Bönder har kunnat bedöma brunst hos stona långt innan det fanns någon veterinärutbildning. Denna kunskap finns kvar och kan spridas. Teaserhingst kan användas och hjälpmedel (t.ex. portabla hingstljud) kan utvecklas
Påstående nr 4: Det är så ont om sperma så stona måste sorteras i angelägenhetsordning.
Detta stämmer ganska sällan och när det stämmer borde inte kunden behöva bära ansvaret för lösningen.
I och med att förbudet mot användning av undermålig sperma försvunnit har också kundens möjlighet att anmäla missförhållande till länsstyrelsen upphört. De flesta hingsthållare friskriver sig mot ansvar för spermabrist. Eftersom Konsumenttjänstlagen inte omfattar denna typ av tjänster är stoägaren i princip rättslös och tvungen att acceptera lösningen i form av frekvent äggstockspalpation och omlöpning med ny inackorderingsperiod.
Undersökning via ändtarman ger medicinska problem
Rektalisering (undersökning via ändtarmen) är ett nödvändigt ont som bara skall tillgripas om alternativ saknas. Det är inte bara risken för skador i tarmen som är det ”onda” utan den förvärrar också den slidkatarr som stressen ofta skapar och är särskilt tydlig hos ädla ston med känsligt psyke och lutande slidmynning. Hos dessa ston är det snudd på kontraindicerat med rektalisering i anslutning till seminering.
För friska hingstar med bra sperma, kvalitetssäkrad spermahantering och friska ston vars antal inte överskrider 100 ston per säsong så är det med dagens tekniknivå onödigt att rektalisera ston över huvud taget. Detta kan vänta till dräktighetsundersökning.
Medan nötföreskriften lägger stor kraft på att upptäcka och eliminera problem på handjussidan så inbjuds dessa problem av hästföreskriften som dessutom lägger konsekvenserna som en börda på stoägarna i form av frekvent rektalisering.
Hemsemin bäst
Det är ostridigt att ston mår bäst av att semineras hemma. Detta borde således vara normen och stationsinsemination undantaget. Alla ston och framförallt inte stoägare är mogna för en sådan reform men någonstanas måste man ju börja. Seminföreskrften borde därför öppna för en tillståndstyp inom vars ram en sådan modell kan utvecklas. Inom nötsemin kallas den för organiserad seminverksamhet.