Så skapas en slidkatarr
Sun Orchid xx (se faktaruta) har aldrig haft några gynekologiska problem. Hon ser i slidan ut som många fullblodsston gör (högt ansatt och lutande) men hon har aldrig haft besvär med luftsugning i slidan och har aldrig blivit caslickopererad (operativt minskad slidöppning). Hon har blivit dräktig enkelt varje år och fölat utan besvär.Stations-insemination gjorde henne till ett problemsto. Med hemsemin försvann problemen.
| Sun Orchid xx, sto f. 96 Förhistoria 10 avkommor, senaste född 2011. Aldrig Caslickopererad Ej betäckt 2011. Endast naturlig betäckning på hemmastuteri (Brantshammar) Undersökt på Bondarp 2012 för seminering med fryst sperma Journalutdrag 19/5 2012. Proöstrus Mkt högt ansatt vulva, insjunken anus. Ilsket röd vaginalslemhinna. Provtagning Bimotrim i.v. Prov från vagna/portio till SVA: Riklig växt av Escherichia coli i nästan renkultur 22/5 Östrus. Mindre ilsken färg i vagina, Utfluten portio 23/5 Luft i uterus. Avslutad behandling. Sammanfattning Klinisk vaginit och ”luft” i uterus. Orsak: Anatomi + social stress + klinisk undersökning. Hemskickad utan seminering 7 gynunderökningar, baktprov + 4 dagar Binotrim i.v. Ej accepterad för fryst sperma. Hem för nytt övervägande. Beslut:hemseminering med kyld sperma från Hip Hop (se senare artikel) |
Stress.
Ett stressat sto har oftast förändrad tarmflora med lös avföring. Vid undersökning av Sun Orchid strax efter ankomsten till seminstationen påvisades detta och en rejäl slidkatarr med tarmbakterier långt in i slida och vagina . När hon blivit brunstig och könsorganen slappnat så fick hon t.o.m. reaktioner långt in i livmodern.
Naturlig betäckning lindrar
En hingst stimulerar ett brunstigt sto till frekvent urinering. När hingsten betäcker lämnar han kvar en slemfraktion i vagina och slida. Min gissning är att båda dessa faktorer stimulerar skyddsfloran i könsvägarna och hjälper stoet att komma över en akut slidkatarr. Slemfraktionen tas dock bort när vi preparerar sperma för insemination. På de flesta seminstationer finns dessutom ingen hingst som stimulerar stona och brunstkontrollen har övertagits av en veterinär som frekvent undersöker stoet via ändtarmen. Vid den undersökningen smetas tarmbakterier ut i närheten av slidöppningen. Risken är stor att det då kommer in tarmsaft och bakterier i slidan. Vid stationsinsemination staplas därför riskfaktorerna på varandra.
Sun Orchids fall är ett övertydligt exempel på de negativa gynekologiska effekter som kan uppstå till följd av stationsinsemination. Dessa onödiga problem sätter igång en dyrbar och återkommande veterinärmedicinsk aktivitet:
Behandling ger besvärliga följder
Klassiskt behandlas slidkatarr på samma sätt som luftsugning, dvs genom en s.k. Caslick´s operation. Vid denna sys den övre delen av slidöppningen igen. Denna operation kan inte utföras förrän efter seminering (spricker annars upp) varför man ibland även tvingas behandla stoet med sulfa under brunsten. Hopväxningen skall senare klippas upp i samband med fölningen. I praktiken sker inte detta utan förlossningen blir besvärligare och stoet spricker mer eller mindre okontrollerat. Har man en gång opererat ett sto så brukar man tvingas upprepa detta varje år.
Infektion eller kontamination av livmodern?
Infekterade ston sägs vara ett vanligt problem. Med detta menar man att livmodern är infekterad och stoet måste behandlas. De positiva prover som tas från livmodern på ston som löper om domineras i Sverige av tarmbakterien E.Coli medan de i publicerade utländska rapporter domineras av Streptokocker. Vi kan bara spekulera i orsaken till denna skillnad men den stämmer med bilden av att vår modell för seminverksamhet ger upphov till slidkatarrer orsakade av stress.
För att förstå mekanismerna måste man veta förhållandena när denna provtagning görs och hur den går till.
För den intresserade finns detta redovisat i faktarutan.
| I yttre delarna av könsvägarna hos friska ston finns skyddsbakterier som hindrar att de elaka bakterierna får fäste. Man anser dock att vaginans bakre del och livmoderhalsen skall vara bakteriefria hos ett gynekologiskt friskt sto. Vid stressinducerat slidkatarr finns det gott om tarmbakterier typ E.Coli i slida och vagina. Vid provtagning användes förr ett instrument som vidgade könsvägarna och man kunde föra in en steril tampong genom livmoderhalsen till livmodern utan att beröra någon del av slida eller vagina. Vid provtagning idag använder man en steril handske och en provtagningstampong inne i en hylsa som skyddar den från bakterier under införandet. Med pekfingret vidgas livmoderhalsen och styr in hylsan med tampongen in i livmodern. Där stöts eller genombryts toppen av skyddshylsan och tampongen stryks av mot livmoderslemhinnan. Därefter dras tampongen tillbaka i skyddshylsan och blir då skyddad från kontakt med vagina och slida vid utdragningen. Tampongen förs sedan över till ett rör med transportmedium (och stryks/ev av på ett objektglas för färgning) och resten av arbetet utförs på laboratoriet. De bakterier som finns i slidan skjuts dock framåt av handsken och kan överföras till livmodern. Tampongen blir då kontaminerad med bakterier från slidan och odlingsresultatet blir svårt att utvärdera om bakterierna i slidan inte tillhör skyddsfloran. Tarmbakterier tillhör inte skyddsfloran. |
Svårt att ta korrekta prover
Det har visat sig att provtagning i praktiken är oerhört svår att utföra korrekt [1] ,[2]. Tampongen blir lätt kontaminerad med bakterier från slidan och odlingsresultatet blir svårt att utvärdera. Vid en stressinducerad slidkatarr består floran oftast av tarmbakterier och vid odling växer dessa snabbt ut. Vi får ett svar som speglar floran i slidan snarare än livmodern.
Genom att använda den gamla metoden med instrument som vidgar könsvägarna kan vi dock ta ett representativt prov från livmodern. Detta kan också göras med Vagylum-metoden (se www.synalfa.se) där könsvägarna förses med ett membran som vrängs in och på det sättet omöjliggör kontamination från slida och vagina vid provtagningen.
[1] Waelchi et al, Can J Vet Res. 1992 Oct; 56(4):308-12
[2] Hinrichs et al, J Am Vet Med Assoc. 1988 Jul 1;193(1):72-5