Det handlar om makten över faderskapet

Skendebatter  gynnar maktapparaten

(vill du läsa om om seminteknikens möjligheter Se http://seminforum.se/gammal-semin-och-ny-semin/ )

Många obegripligheter i hästvärlden får sin förklaring när man inser att allt egentligen handlar om makten över generna, framförallt faderskapet. Obegripligheter som förbudet mot insemination i galopphästaveln eller kravet på gynekologisk hälsokontroll vid insemination men inte naturlig betäckning får sin förklaring, liksom kravet att denna måste skötas av ansvarig veterinär och inte av en hästgynekolog vilken som helst.   Eller tvärtom, varför stona i Tyskland för 35 år sedan måste hälsokontrolleras inför naturlig betäckning men inte inför seminering. Eller varför anmälningsplikten för hingstar med dålig sperma försvann med den senaste föreskriften.  Eller varför de obligatoriska hästpassen skall utfärdas så att det inte går att ta reda på hur många hästar vi har i vare sig Tyskland, England eller Sverige.

 Unika regler gör veterinärer till regelkontrollanter
Det unika och anmärkningsvärda med de svenska seminreglerna är att de sätter hästaveln under ännu ett förmyndarskap (utöver avelsföreningarnas).  Ett slags kommunistiskt system som ger  mellanhänderna monopol på distribution av sperma (och därmed faderskap) och tvingar veterinärerna att arbeta på ett sätt som skapar krångel och kostnader samt hindrar utveckling av ny teknik och effektivare arbetssätt. Utomlands ger veterinärerna service, i Sverige är de i första hand kontrollanter av att reglerna följs. Utomlands kan sto-och hingstägare välja vilken veterinär de vill anlita, i Sverige är det mellanhänderna som väljer. Hingstägare som vill nå svenska stoägare måste passera en statligt styrd apparat för att nå sina kunder.  Det fördyrar.  Allt fler ridhästuppfödare i södra Sverige har dock upptäckt att det går att kringgå reglerna. Tyskland och Danmark ligger ju bara några biltimmar bort. Uppfödarna norröver har däremot inte den möjligheten.

 Skendebatter
Debatten om seminregler har tyvärr fastnat i detaljer och därmed har den viktiga frågan om själva fundamentet för reglerna försvunnit ur fokus. Om reglernas konsekvenser. Om avsaknaden av en ordentlig konsekvensutredning. En debatt om vem som får utöva inflytande  över reglerna har kunnat undvikas. En debatt huruvida de som betalar för semintjänsterna skall ha något inflytande.  Så länge maktfrågan aldrig diskuteras offentligt blir allt annat en skendebatt. Maktapparaten myser.  Business as usual.

Regler som hejdar utveckling
Före 1987 fanns inga regler för hästsemin. Hingstägarna kunde utnyttja semintekniken för att möta stoägarnas efterfrågan på faderskap. Detta hotade dåtidens maktapparat och de fick hjälp av staten. Med seminreglernas (och veterinärernas) hjälp har makten över de intressanta faderskapen därefter allt mer övergått till mellanhänderna.

Politisk fråga
Seminreglerna är därför en politisk fråga,  inte en teknisk. Ju förr seminverksamhetens kunder (dvs sto-och hingstägare)  inser detta, desto  snabbare kan de rädda återstoden av svensk hästavel och utveckla den svenska landsbygden. Som sagt, tekniken finns. Det är bara att tillämpa den. Se http://seminforum.se/gammal-semin-och-ny-semin/

Anders Darenius