Ministrar, gulproppar och andra hinder

Regler har betydelse för den verksamhet som berörs. Dagens seminregler driver hästuppfödningen ur landet. De hindrar innovation och nytänkande. Vår glesbygds konkurrensfördelar för uppfödning av hållbara hästar kan inte utnyttjas och landsbygdsutvecklingen motverkas. Däremot påverkar de inte importen av hästar. Självförsörjningsgraden är nu nere i 30%.   De politiskt ansvariga kan i andra  fall gömma sig bakom okunnighet, de kan  hävda att de inget visste. Det kan inte Landsbygdsministern. Han är själv hästuppfödare. Hans bror är v-ordf. i Sv Hästavelsförbundet. Han har svarat på direkta frågor och han har uppvaktats. Hans svar är att han inte får påverka myndigheterna, att det vore ministerstyre. Kanske det,  men han skulle kunna utnyttja det s.k. regleringsbrevet och han skulle kunna tillsätta en internutredning på departementet. Det har han inte gjort. Han gillar uppenbarligen den förda hästpolitiken.

Dubbelfel och självmål.

Inför EU-anslutningen hade vi i Sverige ett guldläge på travhästmarknaden. Vi hade Europas bästa avelsmaterial, vi hade börjat använda ny teknik och byggt upp en världsledande inhemsk infrastruktur för distribution av detta genetiska material till uppfödare över hela landet. Vi exporterade fryst sperma över hela världen.

Genom kombinationen av tre oberoende politiska beslut högg vi av den potentialen.

  • Anslutningen till EU öppnade gränser och affärsmöjligheter
  •  förbud mot embryotransfer stoppade kunskapsutvecklingen i Sverige och
  •  kvotering av travhingstar på den europeiska marknaden stoppade svenskarnas  affärsmöjligheter i EU.

När detta sen kompletterades med tvångströjor för svenska uppfödare,  införda med stöd av djurskyddsundantaget fullbordades självmålet.  T.ex.  gav  svenska seminregler vid varje förändring ökade fördelar åt mellanhänderna och

  • drev upp kostnader och krångel för svenska uppfödare
  • hindrade innovatörer och entreprenörer från att erbjuda marknaden nya lösningar

Detta fullbordades likkistebygget.  Resultatet känner vi. Kris i uppfödningen. Självförsörjningsgraden är nu nere i 30%.

Regler med ventilverkan

För att förstå varför den ena statliga handen drar åt tvångströjan för de svenska  uppfödarna medan den andra hjälper de utländska uppfödarna på den svenska marknaden  måste man ha sammanhangen klart för sig:  Vi har två slags ekonomier: Jordbrukspolitiken har fram till EU-inträdet styrts av regleringsekonomer (gulproppar) medan handelspolitiken sedan mycket länge styrts av marknadsekonomer (liberaler).

Regleringsekonomin är ett arv från tiden när priset på jordbruksprodukter sattes i förhandlingar mellan delegationer från producenter  och konsumenter och inte av marknadens tillgång och efterfrågan. Samma slags  regleringstänkande som ligger bakom prissättningen på  bostadsmarknaden. Att Jordbruksdepartement, Jordbruksverk och länsstyrelsernas lantbruksenheter befolkas av regleringsekonomiska gulproppar är därför inte konstigt.  De har utbildats vid SLU som lyder under Jordbruksdepartementet. Närings-och handelspolitiken styrs däremot sedan många år av liberalt  marknadsekonomiskt tänkande. Dess handläggare är utbildade vid andra lärosäten. Mer konstigt är att både näringspolitik, jordbrukspolitik och landsbygdspolitik  sedan snart åtta år styrs av samma parti – Centerpartiet. Bara resultatet kan berätta vad den politiken inneburit.

Regleringstänkandet är vida spritt

Att regleringstänkandet även är utbrett bland dem som drabbas är mer förvånande. I veckan hade jag t.ex. ett samtal med en f.d. åkeriägare, numera hingstägare och seminstationsägare. Han gillade mina idéer om ny-semin men kunde inte förstå hur de skulle kunna förverkligas eftersom Hingsthållarföreningen lagts ner. Lustigt att han som gammal företagare accepterar det regleringsekonomiska tänkandet på detta område – regler skall ange vad som är tillåtet.  Jag hade också ett samtal med en f.d. koseminör och nybliven ledamot av styrelsen för Stoägarna Sverige. Hon menade att vi först måste göra försök som tar fram fakta  och därefter ändra reglerna så att ny-semin blir möjligt i praktiken. Båda utgår från att reglerna måste ange vad som är tillåtet. Liberala regler som bara anger vad som är förbjudet finns inte i deras huvuden .  Förändring får en uppförsbacke och Innovationer, nytänkande och entreprenörskap motarbetas. Därmed främjas  gammal teknik och gamla strukturer.

Gulproppar mot liberaler – Centerns dilemma

Att vara liberal är att vara kluven sa Folkpartiets Gunnar Hele´n en gång.  I det partiet är man inte längre kluven inför marknadsekonomi och EU. Att jordbrukspolitiken är fylld av Gulproppar är däremot inte så  konstigt. Där härskar ju Centerpartiet, det gamla regleringsekonomiska Bondeförbundet där Eskil Erlandsson känner sig hemma. Att han fått ansvar även för Landsbygdspolitiken, dvs näringslivet på landsbygden blir då mer problematiskt eftersom den inte bara handlar om Skog och Mat.  Näringsdepartementet befolkas däremot av marknadsekonomer. De tror på regler som anger vad som är förbjudet och att resten lämnas fritt för nytänkare och entreprenörer.  Där härskar Annie Lööf, Centerpartist och jurist. Det är alltså Centerpartiet som idag är kluvet, inte Folkpartiet. Undrar om Per Åsling, partiets ekonomiskt-politiska talesperson har förstått att han därför måste tala med kluven tunga. För inte kan väl ett och samma parti  driva  två helt olika ekonomisk politik beroende på marknad?



[1] Jf begreppet Gulkropp, den struktur i äggstocken som blockerar brunst.

 

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>