Utredningsunderlag för seminverksamhet

Så skall vi göra alla till vinnare    

 Nötseminservicen  för 8700 bönder och 300 000 kor kostar 300 miljoner att driva inkl. administration , sperma och tjurkostnader.  Den faktiska kostnaden per född kalv är ca 3000 kr. Motsvarande kostnad för hästuppfödaren är 33 000. Det finns ca 6000 hästuppfödare i landet.

Dagens seminverksamhet  för hästar kan bli mycket billigare och effektivare. Det handlar då inte bara om att minska kostnaden för själva semineringen utan främst om att trimma hela kedjan från sperma till dräktighet och att ändra attityder. Det handlar om ett helt nytt sätt att organisera hästsemin.  Jag har beräknat att det går att minska kostnaden med 200 miljoner för dagens användare vilket  motsvarar 22 000 kr per föl. Detta mervärde kan fördelas bland kunder och servicegivare. Alla som vill vara med blir vinnare.

 

Omvärldsanalys

Hästhållningen genomgår nu fyra paradigmskiften samtidigt.

  1. Användningsområde: Från produktionsfaktor i jord-och skogsbruk till konsumtionsfaktor för sport och fritid. Det skiftet uttrycks idag främst av att vi saknar demografiska uppgifter om hästpopulationerna.
  2. Marknad. Från  en nationell marknad baserad på nationella regler och konkurrensbegränsning till en internationell med frihandel och ökad konkurrens
  3. Befruktningsform. Från naturlig betäckning till artificiell insemination.  Kan i grunden förändra hela den 200-åriga infrastruktur och affärsverksamhet som utgått från att faderskap är kopplat till ett levande djur. Inom galopphästaveln är artificiell insemination förbjuden
  4. Dokumentation. Från analog och pappersbaserad teknik till digital och webbaserad.  Hästsporten har hängt med hyfsat väl i den revolutionen men den är knappt påbörjad i  hästaveln.

Förändring öppnar för entreprenörskap, nya affärsidéer och nya affärsmodeller.

 

Varför är hästsemin dyrt och dåligt?

  1. Reglerna ger semineringsmonopol åt mellanhänder till affären mellan Hingst-och stoägare.  Utveckling av enklare och billigare  lösningar har motverkats.
  2. Näringen  är  organiserad i avels-och sportföreningar,  dvs efter vad som skiljer intressenterna åt. Utveckling och förbättring av det som förenar kommer i andra hand. Seminverksamhet betraktas  därmed som en uppgift för Någon Annan.
  3. Incitamentsstrukturen är felaktig. Stationerna tjänar pengar på att attrahera, inackordera och seminera ston. Det är inte självklart att man tjänar mer pengar om man gör stona dräktiga på snabbaste och enklaste sätt.
  4. Verksamheten fokuserar på fel saker.
  •  Den bryr sig inte om spermahanteringen
  •  Den lägger onödigt mycket arbete på gynekologiskt friska ston som semineras med bra sperma. 
  •  Den saknar tid/vilja/förmåga att dela med sig av erfarenheter. T.ex. om spädningsvätskor som förstör sperman Uppfattningen är utbredd att om den ene vinner så måste den andre förlora

Effekten blir att stoägare med  friska ston som semineras med  bra sperma  subventionerar  uppdragen där problemston eller problemsperma är inblandade.

  • Den saknar förståelse för behovet av teknikkoordinering.

Detta innebär t.ex. att utveckling av ny teknik bromsas eftersom en sådan kräver systematiskt och organiserat informationsutbyte  mellan dem som producerar sperman och de som seminerar. Se bilaga.

 

Marknadsanalys

 Marknad i förändring ställer nya krav

Marknad För att behålla Sveriges hästpopulation om ca 360 000 djur krävs att det tillförs 30 000 nya hästar per år, vilket kan åstadkommas genom betäckning av ca 40 000 ston per år. Idag finns ca 18000 av dessa ston  i Sverige varav ca 15 000 var aktiva i fjol.  Andelen ston som semineras är drygt 50%. Antalet hästar i EU är okänt men med tumregeln 40 invånare per häst (Sverige är hästtätare; ca 30 invånare per häst) blir antalet drygt 10 miljoner. vilket innebär att EU:s potential  är ca 1 milj ston.

Information

Hästavel baseras på många enskilda affärer mellan hingst/spermaägare och stoägare. de  affärerna kräver idag att stoet och sperman överlämnas till en seminstation. En affärer kan handla om stora pengar och parterna vill förstås bevaka att den förs till ett önskat slut. Båda har ofta svårt att få bra svar och svar i tid från seminstationen. Med dålig feed-back  över semineringsresultat får hingstägaren inga förvarningar om problem och hinner inte  vidta åtgärder  i tid. Hingstens rykte kan då vara förstört. Istället för att öka kundernas förtroende och minimera riskerna genom öppenhet och insyn i semineringsledet har branschen utvecklat en vildvuxen flora av avtal som flyttar riskerna.   

Riskpremier
Utebliven dräktighet ger stoägarna ett års onödig underhållskostnad för stoet. Därför vill de helst inte betala förrän de fått ett föl. Hingst/spermaägaren vill å andra sidan inte bära den risken helt själv, särskilt om han inte kan kontrollera servicekedjans arbete.  Här finns en riskpremie som tar sig många olika uttryck. Uppfinningsrikedomen är stor och floran av erbjudanden vildvuxen. Det finns lösningar där denna riskkostnad  i stort sett kan eliminerasSjukdomsrisk Risken för att sto eller föl drabbas av sjukdom  på seminstationen eller för att de tar hem smitta därifrån har också en kostnad.. Den riskkostnaden kan elimineras med hjälp av hemsemin.

 

 Lärdomar från nötsemin
De som organiserade nötsemin inriktade sigfrån starten heltpå semintekniken och lämnade avelsfrågornatill avelsföreningarna. De insåg också att det var lättare billigare och säkrare för bonden att kontrollera sperman och flytta den hem till kon än att flytta kon till tjuren. Nötseminhar med den målsättningen både utvecklat tekniken och hållit ihop kedjan från tjur till kalv. Seminören både seminerar och rapporterar. Snabbt får man reda på fruktsamheten och ev smittor, kan analyseraoch vidta åtgärder.Dessa kan t.ex. utmymma i bättre utbildning, bättre utrustning, nya hjälpmedel för bönderna, utslagning av tjurar eller förbättrad spermateknik. Alla länkar går i takt och hjälps åt för att effektivisera verksamheten. 60 års arbete har gett resultat. Seminkostnaden är bara en dryg tusenlapp per ko plus några hundralappar till vid omlöpning.
 

Samordning över rasgränser

Vid  naturlig betäckning är det nödvändigt att flytta sto och föl till en hingststation för att få föl.  Dagens seminstruktur vilar på samma tradition. Aktörerna vänder sig till sina avelshuvudmän  med sina behov trots att seminfrågorna är rasöverskridande.  Vi riskerar att få separata lösningar för varje ras.

 Attityder 

Semin är idag attraktivt bara för ett fåtal avelsriktningar. Orsaken är inte bara kostnaden och tillgängligheten och utan också seminpersonalens attityder. Undantag finns (veterinärdrivna stationer är ofta rasneutrala)  men stationerna är annars väldigt inriktade mot endera travhästar eller ridhästar. Man är också tveksam till att dela med sig av erfarenheter. Kobönderna var tidigt positiva till  använda IT medan hästaveln är skeptisk. Registrering av föl sker t.ex. i allt väsentligt på samma pappersmässiga sätt som för 30 år sedan.   

Geografisk täckning

Stationerna  är koncentrerade till de regioner där resp. avelsriktningar  dominerar. Uppfödare av specialraser har ofta behov av friska gener men känner sig inte riktigt välkomna till de rasbundna stationerna. Stationerna begränsar därigenom ofta medvetet sitt kundunderlag. Synergimöjligheter upptäcks inte och seminservicen blir glesare än nödvändigt.  

 Så här kan vi göra

Den som läst trenderna  rätt och är beredd när bromsklossarna släpper
kan raskt ta över marknaden.  Dagens strukturer måste förstås utnyttjas i första skedet men  de måste successivt vridas mot det nya genom upplysning  och påverkan från kunderna. Det gäller att rikta kunderbjudandet mot sto-och hingstägarens  gemensamma affär.  Då skapas ett kundtryck på servicen från två håll. Jag har en idé om hur detta erbjudande kan se ut men det kan finnas andra lösningar.

 Seminstationerna behålls…

Stationssystemet ger stabilitet och stationer behövs också för att ge oerfarna uppfödare hjälp och för att ta hand om den kvalificerade servicen som gynekologiska behandlingar och seminering med fryst sperma. För att bättre kunna möta kundernas behov måste stationerna  dock inriktas mot  seminfrågor och  kvalitetssäkras.  De måste så småningom också kunna erbjuda hemsemin. 

 ….men kompletteras

Jag bedömer också att servicen inte kan baseras på välutbildade lekmän  utan måste inkludera en veterinär back-up. Där det befintliga seminstationsnätet är glest bör därför veterinärstationer och hästkliniker kunna utgöra ett komplement. Möjligen kan dessa utgöra satelliter till etablerade seminstationer.

 Transparent journalföring införs

De statliga reglerna kräver en omfattande dokumentation. Med anteckningar på papper blir det  arbets-och tidskrävande att analysera och göra informationen tillgängligt för kunderna. Modern IT måste användas. Webbaserade system finns.  

 Kvalitetssäkring genomförs

Ett bra resultat för både sto- och hingstägare  uppnås när rätt ston semineras på rätt plats i rätt tid och med rätt sperma. Viktigast är att sperman hanteras  rätt.. Kvalitetssäkring där kräver djupgående kunskaper om sperma och en snabb feed-back från seminörerna  så att fel upptäcks snabbt och kan åtgärdas. På detta område är bristerna riktigt stora idag. I övrigt handlar kvalitetssäkring om optimering. Detta betyder inte att alla ston måste vara gynekologiskt friska, att all sperma måste vara bra eller  att inseminationen måste tajmas perfekt i förhållande till ägglossningen.   Det innebär däremot att man måste kunna värdera sperman, inseminationssättet, stoet och brunsten var för sig och sedan kombinera dessa rätt.  Modern IT måste utnyttjas mer.

 Teknikkoordinering säkerställs

Det finns emellertid ytterligare en teknisk faktor att beakta. Länkarna i seminkedjan måste också teknik-koordineras för att det skall vara möjligt att utveckla ny teknik. Exempel: Om det saknas  mottagarstationer som kan eller vill seminera ston med djupinseminationsteknik så är det ingen idé för en hingstägare att anpassa spermahanteringen till lågdosinsemination

 Någon måste alltså se till att:

  1. Seminstationerna kvalitetssäkras och hemsemin blir en realitet
  2. Journalföringen blir transparent så att kunderna kan följa sitt uppdrag
  3. Utvecklings-och utbildningsarbete bedrivs
  4. Seminstationerna teknikkordineras.
  5. Hela seminkedjan från sperma till dräktighet hålls ihop

 Franchising som affärsmodell

Denna ”någon” kan knappast vara en avelsorganisation eller staten. 

Denna ”någon” kan inte heller bygga upp en egen organisation av utförare parallellt med de existerande seminstationerna. Verksamheten  måste tvärtom bygga på dem.  De kan behöva kompletteras med veterinärstationer och hästkliniker och bör så småningom även kunna erbjuda hemsemin. Nyckeln till detta finns hos kunderna – de vill inte ha semineringstjänster, de vill ha dräktigheter. Någon måste därför se till att utförarna levererar dräktigheter istället för semineringstjänster. Den mest användbara  affärsmodellen för att få styrning på detta konglomerat torde vara franchising  kompletterat med avtal i de fall serviceställena inte ägs av utförarna. Denna ”någon” är  i så  fall ett  bolag eller en ekonomisk förening som utgör franchisegivare.

 

Potential

På dagens svenska marknad (drygt 50% av hästaveln i Sverige) kan en nyordning skapa mervärden på ca 200 miljoner kr.   Dessa mervärden kan fördelas mellan bolaget, utförarna, stoägarna och hingst/spermaägarna. Marknadsandelen kan ökas och bolagets verksamhet  kan dessutom utvidgas till EU.  EU:s  potentiella marknad är 100 gånger större än dagens svenska. Hur stora mervärden som kan skapas på denna marknad har jag inte beräknat men det torde röra sig om miljarder. 

 

Detta är gjort

En del är redan gjort. Lågdostekniken är etablerad bland specialister , men  är inte implementerad i större skala.  Den kan revolutionera framförallt ridhästaveln. Ett hjälpmedel (Profundac) som kan underlätta dess användning är under utveckling och ett transparent journalsystem (Syn@ps) har utvecklats  av AB Synalfa.  Se www.synalfa.se 

AB Synalfa har också gjort marknadsanalyser och ekonomiska kalkyler samt laborerat med flera säljmodeller. En modell för hemsemin prövas nu på seminstationen Bondarp. Uppfödaren  får där möjlighet att välja både hemsemin och stationssemin. Denna modell provades med utmärkt resultat (se bild) under 2012 och försöket kommer att utvidgas 2013. En CD-skiva med hingstljud som hjälpmedel vid brunstkotroll är inspelad.   Se vidare www.bondarpstuteri.se

 

Vad händer nu?

Detta underlag presenteras i olika sammanhang för olika personer.  Om det möter intresse så bildas en rådgivargrupp och en övergripande affärsplan utarbetas. Med denna som grund söks finansiering och här finns flera olika alternativ: Affärsänglar, riskkapitalbolag och s.k. Crowdfunding. Här finns också större bolag och ekonomiska föreningar som kan se synergimöjligheter. I aktiebolagsform är det lätt att föra samman olika finansiärer till en bra mix av olika kompetenser.

 

Alboga 2013-02-08

Anders Darenius

 

 

Bilaga : Intyg Select Breeders Service

 

 

 

 

 

 


 

Comments are closed.