Seminhistoria

Det började redan 1780.
Många tror att insemination är en modern företeelse. Så är det inte. De första lyckade inseminationerna på däggdjur utfördes redan 1780 av Lazzaro Spallanzani och då gällde det hund.

Baltikum
Veterinärer i Baltikum har kommit att spela  en central roll för seminteknikens praktiska utveckling. Det började med den ryske veterinären Ivanov  som i Sankt Petersburg under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utvecklade en seminverksamhet där sperma från hingstar lär ha distribuerats mellan några ryska stuterier.  Av flera skäl föll hästsemin i glömska och fokus kom därefter att ligga på nötkreatur. Under kriget kom många baltiska veterinärer över till Sverige och blev genom  prof.  Nils Lagerlöfs ledning  en central resurs för utvecklingen i fält. En av dem (Raimunds Zemjanis)  fortsatte sedan till USA och kom att sätta starkt avtryck i USA.  1943 bildades den första seminföreningen i Sverige och 1947 fanns det 19 föreningar. Allt arbete utfördes då av veterinärer. 1945-46 anordnades en första, mycket omfattande  kurs för  veterinärbiträden och därefter har årliga sådana kurser anordnats. Efter hand har veterinärassistenterna, eller husdjursteknikerna som de numera kallas, övertagit allt mer av den praktiska verksamheten och veterinärens uppgifter har alltmer övergått till att övervaka och kvalitetssäkra  verksamheten på fältet med särskilt fokus på fruktsamhet, hygien och smittspridning.

Tyskland, Mälardalens varmblodsklubb och vet Lars Garmer
Ordnad seminverksamhet på häst startade 1977 på Lassagården i Västergötland med veterinär Lars Garmer och travhingsten Dartmouth. Det gällde då enbart färsk, varm sperma.

1976 genomförde Mälardalens Varmblodsklubb ett försök med fryst sperma från Tyskland. Det resulterade i fyra föl. Tyskland var först ut med kommersiell fryssemin.  1981 kunde bolaget IMEX erbjuda marknaden sperma från över 70 hingstar, samtliga infrysta med en metod som utvecklats av dr Martin Klug vid veterinärhögskolan i Hannover. Jag minns att jag i september 1980 var på hemväg från en husdjurskongress i München och besökte honom för ett studiebesök. När vi sitter i hans lilla tjänsterum på Veterinärhögskolan och resonerar så ringer telefonen. Han lyssnar och sedan räcker han luren till mig och säger – här har du din första kund. Sätt igång när du kommer hem!

Irco Marco
Samtalet kom från Ann Gustavii, ägare till hingsten Irco Marco. Nej, det blev inte jag som började i Sverige, det blev veterinär Magnus Jernström vid Skånesemin som blev först med att frysa hingstsperma i Sverige och det var Irco Marco som blev först.

Flytande transportsperma
Transport av flytande  sperma påbörjades 1984 mellan Flyinge och Flenmo, där jag och min dåvarande hustru Kerstin hade påbörjat seminverksamhet. Vi använde oss av Equitainer® , en produkt utvecklad av Hamilton-Thorn Inc. i Boston, USA med egenskapen att kunna kyla sperman under transporten och göra detta på ett standardiserat sätt. Marknaden växte snabbt och Rein Hjalmarsson vid Salsbro stuteri utvecklade i samarbete med veterinär Anders Bäckgren en betydligt billigare transportlåda och den har förblivit standard i Sverige sedan dess. Sperman behandlas efter två olika principer – med eller utan koncentration av sperman genom centrifugering. Hingststationerna har helt valt den metod som man gillar bäst. Motiven kan variera men spermiernas rörlighet  efter behandling har varit styrande, inte dräktigheten. Med den av prof Robert Kenney vid new Bolton Centre i USA utvecklade mjölkspädningsvätskan med antibiotikatillsats i form av penicillin och streptomycin/dihydrostreptomycin (gemenligen benämnd ”Kenneys” ) späds sperman 1:3 (3 delar spädningsvätska på en del sperma) medan den av Walter van der Holst utvecklade ( utsprungligen en grekisk spädningsvätska för galt och utvecklad av Dimitropoulos) metoden så späds sperman två gånger med mellanliggande centrifugering.  Spädningsvätskan innehåller äggula och sulfa. Numera finns kommersiella spädningsvätskor med hemlig komposition.

Källa: Blå boken, Svensk travsports   betäckningsstatistik, samt egna bearbetningar av dessa

När INRA – det franska jordbrukstekniska intitutet – mot slutet av 80-talet började intressera sig för hästsemin blev det mer systematik i utvecklingen. Där hade man ju tillgång till 21 fältstationer (les Haras Nationeux) med hundratals hingstar och en tradition av att köra runt med en del av dem för att betäcka stona hemma hos bönderna.. Franska Stuteristyrelsen såg en chans att rationalisera denna verksamhet genom att ersätta hingsten med en spermaburk på rundorna. Ledaren för dessa projekt blev Eric Palmer, en ridintresserad zoo-tekniker med svenskt påbrå ( farmor var svenska). (I Frankrike var det inte veterinärer som stod i spetsen för seminteknikutvecklingen utan zoo-tekniker, en bioteknisk agronomutbildning som vi saknar.) Den teknik som nu är standard för fryst sperma har utvecklats av INRA liksom de syntetiska spädningsvätskor som används vid färskspermahantering.

Fryst sperma
Forskare och personer med anknytning til universitet trodde att seminverksamhet med hästar skulle kunna introduceras med fryst sperma direkt på marknaden utan att föregås av flytande sperma. De trodde att tekniken betydde mer än marknaden.  Bäst lyckades man i Kina där allt planerades uppifrån. Med enkel teknologi, frysning i glasambuller och spermadsutribution med cykel seminerades tusentals ston årligen med gott resultat. Framgångsnyckeln var hingstselektion. Man valde de hingstar vars sperma tålde frysning och hade lång överlevnad.  Kontrasten mot förhållandena i USA och Europa kunde inte vara större. På den marknaden betyder faderskapet nästan allt. I Tyskland gjorde man de största misstagen: I mitten av 70-talet blev det en betäckningsboom med spridning av venerisk smitta. Tysk federal myndighet införde krav på att alla ston som skulle betäckas av statlig hingst (dvs nästan alla) skulle provtas (s.k. Tupferproben) och de ston som var positiva fick inte betäckas. Hingststationerna hade ingen erfarenhet av att samla sperma och många av stona var värdefulla för aveln. Man löste problemet genom att frysa sperma från de populära hingstarna under icke-säsong och sedan seminera de infekterade stona med fryst sperma. Resultaten var inte lysande kan man säga. Fryst sperma råkade i vanrykte och började hämta sig först när den franska tekniken började ta över och sperman distribuerades av agenter som tog betalt först vid resultat, dvs främst i travhästaveln.

Slutord
Semintekniken för hästar har kommit halvvägs. Man experimenterar mycket på laboratorienivå men har hittills haft stora svårigheter att utvärdera sina metoder i praktiska fältförsök. Svårigheten med dokumentation och återrapportering förhindrar utvärdering

Ny teknik

Renad sperma
Det finns substanser som skadar spermiernas cellmembran. De kan tillföras utifrån genom smuts,   spädningsvätska och antibiotika. De kan också komma från skadade spermier.   De kallas för ROS (Rapid Oxidising Substances) och ger upphov till en kaskadeffekt som  till slut har skadat alla spermier.   Genom temperperatursänkning blir kaskadeffekten långsammare och det dröjer lite längre innan alla spermier skadats. Sänkning inom ett visst temperaturintervall orsakar tyvärr också att spermiemembranen skadas.  Man kan ta bort ROS från sperman genom filtrering. Spermans hållbarhet ökar.

Lågvolyms/lågdos/djupinsemination
Genom att deponera sperma långt ute i livmoderhornat har det visat sig att man  kan reducera spermadoserna med bortemot 90%. Vi närmar oss då den effektivitet som man har i nötsemin. Kombinerar vi renad sperma med djupinsemination står branschen inför en revolution som kommer att påverka hela hästavelsstrukturen.

 

Comments are closed.