Centrifugerad eller ocentrifugerad sperma?

Utvecklingen går i helt fel riktning. Det blir allt mer krångel och kostnader för att seminera ston. Allt fler svenska hingststationer använder metoder  som passar förhållandena på den europeiska kontinenten men inte i Sverige.  I länder med stor andel fölston, spermasamling varje dag och en god transportstruktur med täta avgångar och korta avstånd blir spermahanteringen inte så avgörande. I Sverige med vårt varannandagssystem, vår transportstruktur, veterinärtäthet och stomaterial måste det  ställas det högre krav på spermahanteringen.

Fram till 24 Juli har jag i årets praktik haft 66 kontrakt (ett sto som bytt hingst blir två kontrakt) varav 10 ston med föl vid sidan = 15%. Så ser svensk ridhästavel ofta ut även om  procentsatsen kanske är extrem i just min praktik. Undrar förresten om det finns officiella siffror på detta?

Stona har seminerats med tre slags sperma: Ocentrifugerad,  Centrifugerad eller Fryst. Så här ser resultatet ut just nu:

%dr per brunst % dr på första brunst
centrifugsperma alla 31 33
               ”           fölstona 100 100
fryst sperma alla 48 57
           ”               fölstona 100 100
ocentrif. sperma alla 59 69
      ”                     fölstona 80 80

Siffrorna skall inte tas som absoluta sanningar men den som envisas med att centrifugera sperman för användning på den svenska marknaden har en tung bevisbörda om man påstår att man tillämpar bästa metod.

 

Posted in Avel, Biologi, Ekonomi, Politik, Semindebatt, Teknik, Veterinär | Leave a comment

Lögner och desinformation

Tidningen Ridsport saknar ledarsida och har alltså ingen egen åsikt. Den missar sitt publicistiska uppdrag att få fram sanningar och granska makten. Den blir en åsiktsmegafon.

När branschen behöver kunskap desinformerar Ridsport och sprider lögner.

Ang. nya seminföreskriften skriver man så här (2015 nr 8 sid 46): ”Hemsemin fortfarande inte tillåtet. Veterinär ska seminera.” Detta är ren  och skär lögn. De nya reglerna medger en utveckling liknande den för nötsemin, dvs med hemsemin.

I nr 6 sid 36 skriver man så här ”mellan 24 och 48 timmar efter ägglossningen har sperman störst chans att befrukta ägget.” Detta presenteras som fakta utan referens men strider helt mot erfarenheten och finska kontrollerade studier. I samma artikel torgförs åsikter som vore det sanningar men utan tillstymmelse till referenser eller rimliga förklaringsmodeller, bl.a svartmålas utländsk sperma. Att utländsk sperma ofta  centrifugeras framkommer inte och inte heller att denna teknik allt mer vinner insteg även i Sverige.

I nr 8 diskuteras hingstens fertilitet. Man blandar ihop begrepp och mätmetoder. Resultatet  blir desinformation.

Detta är inget redaktionellt misstag. Det är medvetet. Dagens samtal med Ann-Sofie Hjärn visar detta. Journalisterna har ingen chans. Vill de ha betalt måste de följa redaktionens order. Källkritik, faktakoll och second opinions – ajöss!

Posted in Avel, Biologi, Politik, Semindebatt, Teknik, Uncategorized, Veterinär | Leave a comment

Seminföreskriften – dinosaurien i Jönköping

 

Svar på remiss avseende Statens Jordbruksverks föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur per 1/12 2014

Undertecknad djurskyddsstipendiat och veterinär[1] med erfarenhet av seminverksamhet för  såväl nöt som häst har fått möjlighet att lämna synpunkter på ovanstående remiss.

Utformningen av seminföreskriften för häst har en större betydelse för hästsektorns utveckling i Sverige än man vill tro. Den berör landsbygdspolitiken, spelpolitiken, näringspolitiken och faktiskt också (EU)utrikespolitiken. Det förslag till ny föreskrift som nu presenteras är ett barn av sin tid – 1986. Den är en dinosaurie som under åren som gått fått lite ny färg och några nya tornutskott men likafullt är en dinosaurie. Med tanke härpå tar jag mig friheten att gå långt utanför de sedvanliga ramarna i remissvar. Mitt svar består av en allegorisk sammanfattning med titeln Dinosaurien och en bilaga med fakta. Bilagan utgör de facto den konsekvensutredning som borde ha gjorts.

Dinosaurien

Seminverksamhet är en langningskedja som förflyttar sperma i tid och rum. Detta medför risker men innebär också möjligheter.  Aktuell föreskrift infördes första gången 1986 och har – trots dramatiska förändringar i omvärlden – bara genomgått smärre förändringar sen den tiden. Vi har fått ny seminteknik, smarta mobiler, Internet och har gått med i EU. Grundkonstruktionen är kvar, därav liknelsen. Dinosaurien har drag av Katla, draken som härskade över Törnrosdalen i Astrid Lindgrens saga om Bröderna Lejonhjärta. De ändringar i föreskriften som nu föreslås ändrar inte detta.

 Alla Dinosaurier är inte ondskefulla drakar. Vi har en ko-dinosaurie som har åstadkommit storverk och förvandlat en Törnrosdal till en Körsbärsdal. Det är detaljerna som avgör.

 Vår häst-dinosaurie gör dock lite bra. Den säkrar spårbarhet för faderskap och säkerställer ett veterinärt inflytande över seminverksamheten.  Den klarar däremot inte spårbarhet för smitta eller fruktsamhet. Katla-effekten består i sjukdom och uttorkning av näringens åkrar och den uppkommer via drakhuvudet – att anordnartillstånden bara ges för viss plats.  Detta gör Dinosaurien kraftfull men samtidigt oerhört närsynt.  Kravet skapar öar av sinsemellan konkurrerande företag med lokala semineringsmonopol och ett småskuret veterinärt ansvar.  Ett veterinärt ansvar över hela kedjan, över helheten blir omöjligt att upprätthålla. Med Dinosauriens stöd kan då Tengil och hans män härska genom att söndra.  Att åkrarna i Körsbärsdalens mindre befolkade delar torkar ut bortförklaras av tillfällig missväxt. Man ser inte hur Dinosaurien har hjälpt Tengil och hans män att gräva kanaler för att leda vattnet till sina egna åkrar. 

Med denna allegori vill jag illustrera konsekvenserna av förslaget till seminföreskrift för hästar. Vem Tengil och hans män motsvarar i verkligheten överlämnar jag åt läsarna av bilagan att avgöra.

Körsbärsdalen kan räddas genom en genetisk modifiering av vår dinosauries DNA.  Snälla, komplettera 1 kap §3 med ytterligare ett tillstånd: Organiserad seminverksamhet! Kostar inget, stör inte Tengil och hans män men ger Sofia många fler duvor.

Gränna 2014-12-01
Anders Darenius

 

 

[1] CV Anders Darenius

Svenskt Djurskyddstipendium 2008 bl.a. för att som banveterinär med mod och civilkurage ha påtalat bristerna i hästnäringens djurhållning i sammanhang där etablissemanget är starkt och ekonomiska intressen styr

Jag har arbetat med seminverksamhet för både nöt och häst under de gemensamma föreskrifter som gällde fram till 1987 och därefter med de speciella regler för häst som då infördes. Se  även www.hästpolitik.se och www.seminforum.se   Jag har också en bakgrund i eget företagande samt genomgångna kurser i handelsrätt  (Linköping) och Tekniskt Nyskapande ( Idéumskolan i Lidköping).

Posted in Avel, Ekonomi, Politik, Semindebatt, Trav, Veterinär | Leave a comment

Är Jordbruksverket ett beställningsverk??

Vem bestämmer egentligen? Veterinärerna eller Verket eller veterinärerna på Verket?
Vi har fått nya hästseminföreskrifter. Dessa fastställdes av Jordbruksverket i mars 2012 efter en beredning som känns lite som ett beställningsverk. Gynnade är i varje fall de stuterier/uppfödare  som antingen själva är veterinärer eller har egen veterinär boende på plats.  De stamboksförande föreningarna hade invändningar och meddelade dessa till Jordbruksverket  (Yttrande rörande Statens Jordbruksverks nya föreskrifter om seminverksamhet med hästdjur, (SJVFS 2012:6 Saknr. M4). I yttrandet finns en intressant passus  ” Vi delar inte helt SJV:s uppfattning att många små stationer utgör ett problem.” Det skulle vara intressant att veta bakgrunden till yttrandet. Det är väl känt att medlemmarna i seminstationernas (trav)  fackförening – Svenska Hingsthållare – länge har velat få bort ”småskuttarna” i branschen och försökt få verket att minska antalet semintillstånd. De motiverar detta med påståendet att små stationer har sämre dräktighetsresultat.  Det verkar nu som om Jordbruksverket har gjort denna förenings uppfattning till sin.

 Jordbruksverket lämnar regeltolkningen till Stuteriveterinärerna.
Den följande debatten stärker intrycket att det finns en hund begraven i ärendet. Så här skriver Stuteriveterinärföreningen i sitt inlägg i Ridsports webbdebatt. ”Eftersom Jordbruksverket inte svarade på alla de frågor som ställdes i yttrandet skrev Styrelsen för Svensk Stuteriveterinärförening ett svar till de berörda organisationerna i mars 2014. Detta hoppades vi skulle räta ut en del frågetecken i denna skrivelse.”

Jordbruksverket har haft god tid på sig att ge svar men tiger.  Stuteriveterinärföreningen hoppar in i verkets ställe och besvarar de frågor som avelsföreningarna ställde till myndigheten. Verket har inget att erinra mot detta och har således gjort även den föreningens tolkning till sin.

Ansvarig tjänsteman lämnar Verket
Nu har veterinär  Helena Kättström, ansvarig för framtagningen av föreskriften, lämnat Verket för ett jobb hos husdjursföreningen VÄXA. Därmed finns det ingen på Verket att fråga hur den interna beredningen gick till. Vem som påverkade vem till att skrivningen blev som den blev. Påståendet att föreskriften är ett beställningsverk av särintressen – hingsthållare och stuteriveterinärer –  kommer aldrig att kunna besvaras. Däremot kan vi konstatera att just dessa särintressen har ett starkt inflytande i Jordbruksverkets arbetsgrupp som nu skall revidera föreskriften.  Svansen skall fortsätta att vifta hunden.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ministrar, gulproppar och andra hinder

Regler har betydelse för den verksamhet som berörs. Dagens seminregler driver hästuppfödningen ur landet. De hindrar innovation och nytänkande. Vår glesbygds konkurrensfördelar för uppfödning av hållbara hästar kan inte utnyttjas och landsbygdsutvecklingen motverkas. Däremot påverkar de inte importen av hästar. Självförsörjningsgraden är nu nere i 30%.   De politiskt ansvariga kan i andra  fall gömma sig bakom okunnighet, de kan  hävda att de inget visste. Det kan inte Landsbygdsministern. Han är själv hästuppfödare. Hans bror är v-ordf. i Sv Hästavelsförbundet. Han har svarat på direkta frågor och han har uppvaktats. Hans svar är att han inte får påverka myndigheterna, att det vore ministerstyre. Kanske det,  men han skulle kunna utnyttja det s.k. regleringsbrevet och han skulle kunna tillsätta en internutredning på departementet. Det har han inte gjort. Han gillar uppenbarligen den förda hästpolitiken.

Dubbelfel och självmål.

Inför EU-anslutningen hade vi i Sverige ett guldläge på travhästmarknaden. Vi hade Europas bästa avelsmaterial, vi hade börjat använda ny teknik och byggt upp en världsledande inhemsk infrastruktur för distribution av detta genetiska material till uppfödare över hela landet. Vi exporterade fryst sperma över hela världen.

Genom kombinationen av tre oberoende politiska beslut högg vi av den potentialen.

  • Anslutningen till EU öppnade gränser och affärsmöjligheter
  •  förbud mot embryotransfer stoppade kunskapsutvecklingen i Sverige och
  •  kvotering av travhingstar på den europeiska marknaden stoppade svenskarnas  affärsmöjligheter i EU.

När detta sen kompletterades med tvångströjor för svenska uppfödare,  införda med stöd av djurskyddsundantaget fullbordades självmålet.  T.ex.  gav  svenska seminregler vid varje förändring ökade fördelar åt mellanhänderna och

  • drev upp kostnader och krångel för svenska uppfödare
  • hindrade innovatörer och entreprenörer från att erbjuda marknaden nya lösningar

Detta fullbordades likkistebygget.  Resultatet känner vi. Kris i uppfödningen. Självförsörjningsgraden är nu nere i 30%.

Regler med ventilverkan

För att förstå varför den ena statliga handen drar åt tvångströjan för de svenska  uppfödarna medan den andra hjälper de utländska uppfödarna på den svenska marknaden  måste man ha sammanhangen klart för sig:  Vi har två slags ekonomier: Jordbrukspolitiken har fram till EU-inträdet styrts av regleringsekonomer (gulproppar) medan handelspolitiken sedan mycket länge styrts av marknadsekonomer (liberaler).

Regleringsekonomin är ett arv från tiden när priset på jordbruksprodukter sattes i förhandlingar mellan delegationer från producenter  och konsumenter och inte av marknadens tillgång och efterfrågan. Samma slags  regleringstänkande som ligger bakom prissättningen på  bostadsmarknaden. Att Jordbruksdepartement, Jordbruksverk och länsstyrelsernas lantbruksenheter befolkas av regleringsekonomiska gulproppar är därför inte konstigt.  De har utbildats vid SLU som lyder under Jordbruksdepartementet. Närings-och handelspolitiken styrs däremot sedan många år av liberalt  marknadsekonomiskt tänkande. Dess handläggare är utbildade vid andra lärosäten. Mer konstigt är att både näringspolitik, jordbrukspolitik och landsbygdspolitik  sedan snart åtta år styrs av samma parti – Centerpartiet. Bara resultatet kan berätta vad den politiken inneburit.

Regleringstänkandet är vida spritt

Att regleringstänkandet även är utbrett bland dem som drabbas är mer förvånande. I veckan hade jag t.ex. ett samtal med en f.d. åkeriägare, numera hingstägare och seminstationsägare. Han gillade mina idéer om ny-semin men kunde inte förstå hur de skulle kunna förverkligas eftersom Hingsthållarföreningen lagts ner. Lustigt att han som gammal företagare accepterar det regleringsekonomiska tänkandet på detta område – regler skall ange vad som är tillåtet.  Jag hade också ett samtal med en f.d. koseminör och nybliven ledamot av styrelsen för Stoägarna Sverige. Hon menade att vi först måste göra försök som tar fram fakta  och därefter ändra reglerna så att ny-semin blir möjligt i praktiken. Båda utgår från att reglerna måste ange vad som är tillåtet. Liberala regler som bara anger vad som är förbjudet finns inte i deras huvuden .  Förändring får en uppförsbacke och Innovationer, nytänkande och entreprenörskap motarbetas. Därmed främjas  gammal teknik och gamla strukturer.

Gulproppar mot liberaler – Centerns dilemma

Att vara liberal är att vara kluven sa Folkpartiets Gunnar Hele´n en gång.  I det partiet är man inte längre kluven inför marknadsekonomi och EU. Att jordbrukspolitiken är fylld av Gulproppar är däremot inte så  konstigt. Där härskar ju Centerpartiet, det gamla regleringsekonomiska Bondeförbundet där Eskil Erlandsson känner sig hemma. Att han fått ansvar även för Landsbygdspolitiken, dvs näringslivet på landsbygden blir då mer problematiskt eftersom den inte bara handlar om Skog och Mat.  Näringsdepartementet befolkas däremot av marknadsekonomer. De tror på regler som anger vad som är förbjudet och att resten lämnas fritt för nytänkare och entreprenörer.  Där härskar Annie Lööf, Centerpartist och jurist. Det är alltså Centerpartiet som idag är kluvet, inte Folkpartiet. Undrar om Per Åsling, partiets ekonomiskt-politiska talesperson har förstått att han därför måste tala med kluven tunga. För inte kan väl ett och samma parti  driva  två helt olika ekonomisk politik beroende på marknad?



[1] Jf begreppet Gulkropp, den struktur i äggstocken som blockerar brunst.

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Jordbruksverkets framtidsspaning 2008 – apropå seminregler

Jordbruksverket samlade en massa hästmänniskor till Hovstallet en vacker vårdag den  8 maj 2008 för att få reda på vad man skulle göra med hästsektorn. Här är synpunkterna. Tröttsam genomläsning.  Apropå semindebatten hittar vi på sid 7:

”För att hästnäringen ska kunna utvecklas på ett bra och lönsamt sätt är det viktigt att det regelverk man har att följa uppfattas som relevant, enkelt och lättfattligt”

Vi vet hur det blev. Så mycket snack och sen en verkstad i helt galen riktning.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Det handlar om makten över faderskapet

Skendebatter  gynnar maktapparaten

(vill du läsa om om seminteknikens möjligheter Se http://seminforum.se/gammal-semin-och-ny-semin/ )

Många obegripligheter i hästvärlden får sin förklaring när man inser att allt egentligen handlar om makten över generna, framförallt faderskapet. Obegripligheter som förbudet mot insemination i galopphästaveln eller kravet på gynekologisk hälsokontroll vid insemination men inte naturlig betäckning får sin förklaring, liksom kravet att denna måste skötas av ansvarig veterinär och inte av en hästgynekolog vilken som helst.   Eller tvärtom, varför stona i Tyskland för 35 år sedan måste hälsokontrolleras inför naturlig betäckning men inte inför seminering. Eller varför anmälningsplikten för hingstar med dålig sperma försvann med den senaste föreskriften.  Eller varför de obligatoriska hästpassen skall utfärdas så att det inte går att ta reda på hur många hästar vi har i vare sig Tyskland, England eller Sverige.

 Unika regler gör veterinärer till regelkontrollanter
Det unika och anmärkningsvärda med de svenska seminreglerna är att de sätter hästaveln under ännu ett förmyndarskap (utöver avelsföreningarnas).  Ett slags kommunistiskt system som ger  mellanhänderna monopol på distribution av sperma (och därmed faderskap) och tvingar veterinärerna att arbeta på ett sätt som skapar krångel och kostnader samt hindrar utveckling av ny teknik och effektivare arbetssätt. Utomlands ger veterinärerna service, i Sverige är de i första hand kontrollanter av att reglerna följs. Utomlands kan sto-och hingstägare välja vilken veterinär de vill anlita, i Sverige är det mellanhänderna som väljer. Hingstägare som vill nå svenska stoägare måste passera en statligt styrd apparat för att nå sina kunder.  Det fördyrar.  Allt fler ridhästuppfödare i södra Sverige har dock upptäckt att det går att kringgå reglerna. Tyskland och Danmark ligger ju bara några biltimmar bort. Uppfödarna norröver har däremot inte den möjligheten.

 Skendebatter
Debatten om seminregler har tyvärr fastnat i detaljer och därmed har den viktiga frågan om själva fundamentet för reglerna försvunnit ur fokus. Om reglernas konsekvenser. Om avsaknaden av en ordentlig konsekvensutredning. En debatt om vem som får utöva inflytande  över reglerna har kunnat undvikas. En debatt huruvida de som betalar för semintjänsterna skall ha något inflytande.  Så länge maktfrågan aldrig diskuteras offentligt blir allt annat en skendebatt. Maktapparaten myser.  Business as usual.

Regler som hejdar utveckling
Före 1987 fanns inga regler för hästsemin. Hingstägarna kunde utnyttja semintekniken för att möta stoägarnas efterfrågan på faderskap. Detta hotade dåtidens maktapparat och de fick hjälp av staten. Med seminreglernas (och veterinärernas) hjälp har makten över de intressanta faderskapen därefter allt mer övergått till mellanhänderna.

Politisk fråga
Seminreglerna är därför en politisk fråga,  inte en teknisk. Ju förr seminverksamhetens kunder (dvs sto-och hingstägare)  inser detta, desto  snabbare kan de rädda återstoden av svensk hästavel och utveckla den svenska landsbygden. Som sagt, tekniken finns. Det är bara att tillämpa den. Se http://seminforum.se/gammal-semin-och-ny-semin/

 

 

Anders Darenius

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Fruktsamhetseffekter för hingstägare

Fler exempel och med bättre kvalitet finns på länken Mervärden hingstarMervärden travhingstar PNG

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nytt seminbolag?

Sedan en tid pågår diskussioner om att bilda en affärskedja av kvalitetssäkrade seminstationer. Ett konsortium har bildats som förbereder bolagsbildningen, söker finansiering och diskuterar med möjliga samverkansparter. Avsikten är att bolaget skall erbjuda marknaden en rasoberoende, kvalitetssäkrad seminservice med förutsägbarhet som ledord. Hingstägaren skall veta vilken intäkt som kan förväntas och stoägaren skall veta kostnaderna och förväntat resultat. Detta kan t.ex. ordnas genom en parningsförsäkring med högkostnadsskydd. Konsortiet jobbar förutsättningslöst vilket bl.a. innebär att bolaget – om det kommer till stånd – också skall kunna tillämpa den nya semintekniken samt erbjuda hemsemin med hjälp av husdjurstekniker den dag som myndigheterna tillåter detta.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Smittskydd som handelshinder

Raser med smal avelsbas har behov av nytt blod, men hindras av stelbent smittskydd
En stoägare i Tyskland ville seminera sitt sto med sperma från en amerikansk hingst och tog kontakt med ägaren via en agent. Affären förbjöds  av myndigheterna.med hänvisning till smittskyddet..

 Bakgrund. Hingsten samlades, processades och frystes in i Indiana av en  ambulerande klinik tillhörig det ytterst välrenommerade företaget SB.  Sperman har sedan förvarats i företagets lokaler i Texas. År 2000 fanns inte sjukdomen vesiculär stomatit rapporterad i Texas.  I år bad ägaren SB skulle skicka sperma ur samma lager till Tyskland men får då veta att sperman inte längre kan exporteras därför att sjukdomen nu hade rapporterats i delstaten. Det går däremot bra att importera levande hästar från Texas om de testats negativt i blodet. Det är uppenbart så att avsaknad av en stark lobby gör att reglerna formuleras så att spermaimport förbjuds medan import av levande hästar tillåts.  Sperma kan testas negativt genom virusodling eller testinseminationer, ett förfarande som kan tillämpas när det gäller  andra djurslag  

Läs mer  http://www.sva.se/sv/Mer-om-SVA1/Statsepizootologen/Statsepizootologen/Dates/2012/6/Vesikular-stomatit-hos-hastar-i-New-Mexico-USA/

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment