Jordbruksverkets hantering

Uppgiften är egentligen väldigt enkel för Jordbruksverket.
Det är bara att ta rygg på nötseminföreskriften. Båda meddelas  med stöd av samma lag –
Lag (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m.  vars syfte  är att

  • Främja Animalieproduktionen och djurs lämplighet för avel i näringsverkamhet
  • förebygga sjukdomar hos djur
  • främja …… husdjursgenetiska resurser

Om effekten av föreskriften strider mot lagens syfte får inte föreskriften införas även om den råkar eliminera en påstådd djurskyddsrisk. Den här lagens uppgift är inte att främja djurskyddet – för det finns det andra lagar.

Brister i Jordbruksverkets ärendehantering
Föreskrifterna snedvrider konkurrensen (Vissa gynnas se nedan och exempel).  Regler som snedvrider konkurrensen är enligt Konkurrensverket tillåtna bara ”om de utfärdas genom en tydlig juridisk delegering”, dvs fullföljer avsikten med den lag som åberopas.

Alla nya eller ändrade regler skall, enligt regeringsbeslut från 2008, konsekvensutredas innan beslut fattas. Beslut skall enligt regeringsdeklaration dessutom främja (eller i varje fall inte motverka) landsbygdsutvecklingen

I aktuellt fall har ingen adekvat konsekvensutredning genomförts= första felet. Om och när en sådan genomförs kommer den att visa att föreskriften strider mot två av de tre syftena i lagen med vars stöd man utfärdar föreskriften= andra felet. När man hävdar djurskyddsskäl följer detta motiv inte korrekt lagrum (föreskriften är inte utfärdad med stöd av Djurskyddslagen utan med stöd av lagen om Kontroll av husdjur)= tredje felet. Således är den snedvridning av konkurrensen som föreskriften ger upphov till inte i överensstämmelse med Konkurrenslagen=fjärde felet. När en konsekvensanalys dessutom visar att föreskriften missgynnar veterinärgles landsbygd så strider den mot regeringsbeslut om landsbygdsutveckling = femte felet. 

Vem gynnas – vem missgynnas?
 Uppfödare finns av sex kategorier:

  1. Veterinärer som driver seminstation och tar emot främmande ston för seminering
  2. Personer/bolag som driver seminstation och har ständig tillgång till veterinär
  3. Veterinärer som enbart seminerar egna ston.
  4. Personer/bolag som driver seminstation och har veterinär varannan dag,
  5. Uppfödare med seminassistentutbildning
  6. Vanliga uppfödare.(= majoriteten)

Den gamla seminföreskriften skapade en gräddfil för användning av fryst sperma till kategori 1-3, möjliggjorde fryssemin för kat 4 och gav kategori 1-5 möjlighet till hemseminservice. Kat. 6 måste betala kategori 1-4 för veterinär service + stationsavgift/bokningsavgift + inackordering. Pengar från kat. 6 subventionerar därmed uppfödningen för kat. 1-4-uppfödare.

Den nya föreskriften bibehåller gräddfilen för kat. 1-3, stänger möjligheten till fryst sperma helt för kat. 4 och tvingar kategori 5 att bli kat. 4 –uppfödare (om det finns någon veterinär) eller 6-uppfödare om veterinär saknas. Elitens kontroll över den kvalificerade delen av marknaden ökar.  Transporter och smittrisk ökar.

 Hur många berörs?

  • 6 100 hästuppfödare
  • 3 000 registrerade företag som föder upp hästar
  • 200 företag som är uppfödare i större skala
  • 286 seminstationer
  •  410 veterinärer med seminkompetens (av ca 2200) varav
  • 110 är verksamma med hästsemin och
  • 56 driver   egen seminstation
 (Källa: SCB och Jordbruksverket)

Det är värt att notera att bara 110 veterinärer är seminverksamma av de 410  som har adekvat utbildning.  Enligt uppgift har huvuddelen av distriktsveterinärerna adekvat utbildning och de är dessutom verksamma på landsbygden och inte i stan.  Ändå har uppfödare utanför den djurtäta slättbygden svårt att få veterinärer att ställa upp som ansvarig veterinär och kunna få hemsemin. Seminjobbet är uppenbarligen inte tillräckligt attraktivt.

Anders Darenius

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>